Nu får det vara nog

Jag hade, precis som alla andra, den perfekta pojkvännen som alltid fanns där, som lyssnade, som var beskyddande och bara såååå underbar - not. Men en dag vaknade jag och insåg att han var inte alls allt det som jag trodde att han var. Vi var ju inte alls så himla bra tillsammans som jag trodde att vi hade vart. Vi var ju bara så fel för varann. Ett år var jag med honom. Ett helt år tog det för mig att inse att vi inte skulle vara tillsammans. Tänk vad mycket jag hade kunnat göra på det året, tänk vad mycket jag har missat. Vad mycket tid jag har slösat.

Nu när jag har vaknat upp efter ett år i dvala så började jag tänka på kärleken. Jag vill ju faktiskt inte vara ensam, jag vill ju hitta den rätta för mig. Men om man ska vara med nån i ett helt år innan man kommer på att han e ju faktiskt inte Mr.Right så kanske man aldrig kommer hitta honom. Så jag kom på den smarta idén om att börja dejta. Och då menar jag inte en i taget utan minst tre i taget, hela tiden. Tills jag hittar nån jag tycker om. Känns lite djävulskt men dt e ju inte mkt värre än bachelorette. Jag tänker testa det i alla fall. Önska mig lycka till ! // Sessan




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0